Ni var så små och söta med så speciella personligheter, ni var så olika.
Maja, du har alltid varit lite speciell. En elegant liten prinsessa som inte nöjer sig med vad som helst. Du ville jämt sova hos mig och gärna på min kudde.. Jösses, vilka kuddkrig vi haft under åren.. lite mysigt iochförsig.
Och ibland har du drivit mig till vansinne med dina idéer, trollsländor du tagit in eller näbbmöss du lämnat på trappan för att visa hur duktig du varit. Du blev min bejbi innan jag fick Mary och sedan blev du som en mamma till Mary. Så fort hon pep i vagnen eller i babysittern var du där och skulle trösta. När Mary blev större fann du dig i att bli nedtryckt i dockvagnen, Gud så tålmodig du var. 
Du var alltid den som sprang ner för trappan och mötte upp när jag kom hem från jobbet, så satt vi och pratade en stund... För prata det kunde du :-)
När Milton gick bort i höstas förändrades du så oerhört, du tog hans död så hårt... hårdare än vi trodde att du skulle.
Det gick någon vecka innan du började kissa inne i soffan, på mina kläder eller i soffan. Jag har en känsla av att du saknade honom och ville visa ditt missnöje. Inatt fick jag nog och ringde Södra Djursjukhuset i kungens kurva, där Milton gick bort. Det är ett av de värsta beslut jag behövt ta, men jag har en känsla av att du faktiskt har det bättre hos Milton nu när ni är tillsammans igen och kan springa runt och leka och gosa igen. Han har nog saknat dig i sin katthimmel lika mycket som vi saknar dig här.
Farväl Maja, du fattas mig och jag kommer aldrig glömma de fina minnen du gav mig under dessa 10 år jag fick med dig.
Idag har Milton och Maja återförenats :-(
Och jag saknar dom båda av hela min själ, aldrig att jag kommer lära känna några så godhjärtade och underbara katter igen.
Vila i frid älskade Maja, tills vi ses igen..,
Kram Matte
